Galnare äventyr får man leta efter...
Dumskalleäventyr i minus 30 🥶
OBS! Denna historia berättar om äventyr under farliga förhållande. Det är viktigt att man under extrem kyla har rätt kunskap och bra utrustning för att inte äventyra säkerheten. Jag rekommenderar INTE att man besöker denna stuga under årets kalla månader - den är inte vinterbonad.
Men...
Har ni hört talas om ett gäng utomsocknes som beger sig till Jämtlands inland i ett svinkallt november för att sova en natt i en stuga utan kamin... Inte? Men nu har ni det! För har ni iaf 4 stycken livs levande dumskallar som ansåg att det vore en bra idé.
Mustafa, Mikela, Ludvig och Cissi.
Stugan det hela handlade om är belägen strax norr om Backe, ca 16 mil nordost om Östersund, mitt i den jämtländska skogen. Stugan omnämns i boken "Stuglandet" av Kjell Wowles och Moa Karlberg och är en av tre gratisstugor i Jämtland som är öppen för allmänheten.
Den heter Albert Ols stuga (eller Svarttjärnstugan) och upprättades på 1920-talet som ett dagsverkstorp. Här bodde Albert Olsson och hans fru Ida Maria Wiklander, samt deras barn året om. Det är en s.k. svalstuga och består av ett timrat rum och en farstu som är helt utan isolering. För oss var det otroligt spännande att övernatta på en sådan historisk plats, speciellt under ogästvänligt kalla förhållanden när man blir ödmjukt påmind om de liv som dessa människor levde. Med andra ord: hur krävt och tufft man faktiskt hade det, när den svåra kölden kom och det enda man hade som skydd var elden.
Albert Ols svalstuga.
Vårt galna äventyr
Vi tog oss dit med bil och informationen var knapphändig. Tanken var från början att vi skulle åka bil stora delar av vägen och sedan turskida en kort bit till stugan. På sommaren går det att köra bil hela vägen fram till stugan men i dagsläget, när det ligger en halvmeter snö på backen, var det inte det möjligt. Vi parkerade därför i anslutning till den nedsnöade vägen till stugan. Härifrån bedömde vi at det var ungefär 4 kilometer att skida till stugan.
Den korta etappen visade sig vara allt annat än enkel. De första 2-3 kilometrarna gick ändå förhållandevis lätt, trots pulka och mycket packning - men resten av etappen kantades av många fall, navigationsmissar och bara allmänt ej skidvänlig terräng. Mörkret var ett faktum då vi kom iväg lite för sent, det var över 20 minusgrader och vi hade endast gps och karta på min mobil(fanns ingen fysisk karta att enkelt tillgå). Det största problemet var att de markerade kartvägarna endast var sommarstigar och därmed saknade tydlig markering på vintern.
Mustafa i mörkret.
Det blev en flera timmar lång kamp genom skogen, i mörkret med pannlampor, turskidor och genom att pulsa halvmeterdjup snö om vartannant.Vi passerade dessutom en oövervakad järnväg (livsfarligt jag vet men det var den enda vägen), följde den för att till slut hitta den skogsväg som ledde fram till Alberts Ols stuga.
Röd: Den vägen vi skidade. Blå: Bilvägen som leder hela vägen fram till stugan och som var helt översnöad. Markeringar finns på naturkartan eller min karta (Lantmäteriet).
En kärv stugnatt och förfrusna fötter
Stugan hade ingen kamin. Enligt bilder på nätet så skulle stugan ha kamin, men enligt våra ögon så lös denna kamin med sin frånvaro. Det fanns dock en öppen eldstad som gick bra att elda i.
Eldstaden inne i stugan.
Viktigt att tänka på vid eldning i eldstad i en övergiven stuga: ventilera hela stugan så länge du kan så att den fuktiga luften försvinner. Sedan bör du undvika att blåelda så att murstocken spricker. Dessutom kan det vara så mycket snö i skorstenen att det måste smälta först innan röken faktiskt inte går in i stugan istället (det hände oss vår senaste överlevnadsnatt i Västernorrland för några år sedan). Läs om den här: https://vandringfordumskallar.blogg.se/2023/february/overlevnadsdygn-i-minus-tjugo-2.html
Precis när vi hade kommit tillrätta i stugan blev det dramatik. Mustafa (en av fyra dumskallar) hade, oss ovetandes, trampat igenom isen med båda fötterna när vi passerade ett dike under vår marsch. Temperaturen var över 20 minusgrader så båda fötterna hade snabbt fryst fast i pjäxorna. Situationen blev allvarlig, då om vår kamrat skulle få behålla fötterna behövde vi få av han pjäxorna.
Efter en ganska lång kamp mot klockan, kunde Mikela till slut lirka av honom pjäxorna med en kniv. Hatten av till Mikela för sitt snabbtänkta agerande! Han fick tina upp framför elden, som i övrigt gav marginellt med värme till restrerande delar av den dåligt isolerade stugan. Utomhus var temperaturen mellan 20-30 minus och vi lyckades kanske öka temperaturen stugan med max tio grader. Ja... inte riktigt folkhälsomyndighetens rekommendation på inomhustemperatur kanske.
Mustafa och Mikela vid gott mod trots lite dramatik.
Jag och Cissi försöker värma oss framför elden innan läggdags.
Efter dramtiken gick natten bra - även om det var kallt. Jag klarade mig bra med min Carithia vintersäck (comfort -18), Cissi, Mustafa och Mikela hade dubbla sovsäckar. Det var lite kärvt, som sig bör när det gäller utenätter, men det gick an och vi överlevde natten.
Jag och Cissi i våra sovsäckar.
En fröjdfull väg tillbaka
Det är som sagt enklare att gå i gamla fotspår, och speciellt när man vet var man ska och inte fumlar i mörkret. Även om kylan medför stora komplikationer, så bjöd den också på ett vackert gnistrande vinterlandskap. Kolla bara 
Mustafa fick köra plastpåsemetoden påvägen tillbaka. Ett gammalt militärknep när man har riktigt blöta dojor!
Vackra Jämtland!
Sammanfattningsvis: ett riktigt dumskalleäventyr blev det - men också en resa tillbaka i historien till Albert Ols tid. Vi var där och fick uppleva hur det var att övernatta i hans stuga en ovanligt kall Novembernatt år 1920. Tänk att behöva genomlida detta varje vinter, såsom Ida Maria Wiklander gjorde med sina små barn. Det är lite svårt att föreställa sig och vittnar om en otrolig kärvhet och levnadsvilja som är svårfunnet i dagens foodora-samhälle. Vi var av ett annat virke förr helt enkelt!
Rimfrost överallt, ja det var då inte varmt i alla fall!
Info om stugan: En spartansk gratisstuga där man får bo 1-2 nätter. Finns en eldstad som ger marginellt med värme (ej kamin), lite husgeråd, bord och stolar. Stugan har totalt 3 bäddar, varav 1 kökssoffa, 1 säng och en ihopfällbar. Intill fanns ett välförsett vedförråd och ett dass - med toalettpapper och handsprit. Rekommenderas att ta med sig ved och andra förbrukningsartiklar ändå då man aldrig vet hur utbudet ser ut.
Stugan är belägen mitt i skogen!
Hitta hit: kör till Backe, ca 16 mil nordost från Östersund. Därefter tar du väg 346 norrut och under sommartid kan man ta höger efter grytåsen och köra hela vägen fram till stugan som ligger vid nedre Svarttjärnen. Denna väg bör gå att skida på vintern också och vara ett bättre alternativ än den vi valde. Vår skidväg var lite kortare utgick från väg 346, över Väster-vitberg och börjar med en bilväg som sedan övergår i skogstig (rekommenderas inte på vintern: ej tydligt markerad).
För mer information:
Boken "Stuglandet",
https://jansjo.net/se-och-uppleva/albert-ol-s-stugan
https://nyheter.jansjo.net/2020/06/06/albert-ols-stugan/
För fler bilder på Stugan:
Här är vardagsrummet, som är fyllt av historiska tidningsartiklar om lite allt möjligt.
Farstun, där det tidigare stod en kamin.
Utbudet av religiös literatur var stort i stugan! Kanske bad man för en nådig vinter?
Cissi framför Albert Ols stuga.