Allmänt

Överlevnadsdygn i minus tjugo!

Ingången till Narnia? Nä bara Icktjärns naturreservat.
 
Som i en vinterdröm ❄️ Detta är fortfarande en av mina starkaste minnen från tiden i Norrland. Vårt överlevvnadsdygn i Västernorrlands skogar.

Det var lite galenskap och absolut inget jag rekommenderar er till att göra. Jag vill börja med att poängtera att Cissi är utbildad friluftsguide och jag har lyckats skrapa ihop en hel del kunskap och lärdomar från mina fjällvandringar och toppbestigningar genom årens lopp. Men trots allt genomfördes detta äventyr i sann dumskalleanda. Om du inte har erfarenheten eller kunskapen - do not try this at home. Det kan bli riktigt farligt.

Anyway, det var coronavinter och vi var utsvultna på äventyr. Vi uppehöll oss i Kramfors - där Cissi var bosatt för tillfället och började researcha området. Icktjärns naturreservat är strategiskt placerat på gångavstånd cirka sju kilometer från huset där vi bodde i utkanten av Kramfors. Det var ordentligt kallt i Januari, sådär vinterkrispigt och termometern höll sig strax under 20 minusgrader. Vi ville övernatta i en riktig vintermiljö - men vi hade ett problem. Vi hade varken tält, sovsäckar eller liggunderlag i Kramfors då dessa var hemma hos mig i Uppsala.

Men lusten att gå på äventyr "got the better of us" och vi bestämde oss för att göra det ändå. Här kanske ni tänker att det låter som en dum idé? Det var det nog - men likväl en nödvändig erfarenhet. Erfarenheten och vetskapen att du kan överleva i vårt normalt sett, bekväma samhälle i en ganska extrem miljö med många minusgrader. I en allt mer kaotisk och omvälvande värld - med ökad risk för krig och oroligheter - kan detta absolut vara nödvändigt i framtiden.

Vi packade ihop det vi hade i improviserad övernattningsutrustning, vilket var några filtar och en yogamatta. Utöver detta hade jag ändå med mig en hel del friluftsgrejer såsom ett stormkök, elddon, pannlampa, batterier m.m. och begav oss iväg i riktning mot tjärnen. I närheten av tjärnen och inom naturreservatet fanns det ett gäng stugor. Dessa hade vi blivit tipsade av lokalbor att det skulle kunna finnas en möjlighet att övernatta - men att det troligtvis skulle svåråtkomligt på grund av en stor mängd snö. På länsstyrelsens hemsida stod det att det skulle finnas eldningsmöjligheter - men exakt på vilket sätt visste vi inte.
 
Icktjärn i vinterskrud.

Det var en mycket vacker vandring dit. Kramfors är vackert belägen intill Ångermanälven som låg stelfrusen och snötäckt till vänster om oss. Vi fortsatte i riktning mot Latberget - det lilla berg där lokalbefolkningen åker skidor - och följde älven som löper parallellt med stigen under någon kilometer. Därefter går man över en bro och viker av uppåt mot västra sidan av latberget. Här byts grusstigen ut mot bilväg i princip hela vägen fram tills icktjärnsområdet. Det låter kanske inte så mysigt men när himmeln är klarblå, vintern krispig och träden täckta med snö är det som att gå i genom ett sagolandskap.

Efter en god timmes promenad så lämnar man bilvägen och för att istället komma in på en skoterled. Här fick vi en oväntad och magisk upplevelse då vi stötte ihop med en flock renar. Man är ju van vid detta i fjällen, men just för att detta var i Västernorrlands inland så kändes det som en mer exotisk upplevelse.
 
Många decimeter snö att pulsa i! 

Här öppnade sig, vad som såg ut att vara ingången till Narnia. Stigen som ledde till stugan var helt och hållet täckt av ungefär en meter snö. Trädtopparna var böjda och nedtyngda av den stora mängd snö som täckte dem. Mörket var över oss och pannlamporna kom väl till hands när vi lufsade genom den meterdjupa snön.
 
Framme vid de nedsnöade stugorna! 

Efter en god timmes lufsande kom vi fram till stugorna. Om jag inte minns fel var det två eller tre gamla timmerstugor där samtliga var helt täckta av den pudervita snön. Detta var en riktig norrländsk vinter och inget för veka storstadsbor. Dessvärre var vi ju storstadsbor (i alla fall jag) även om betoning inte ligger på just vek i vårt fall.

Efter att ha lokaliserat huvudbyggnaden och skottat bort den snö som blockerade ingången insåg vi vår första utmaning. Detta var ingen övernattningsstuga. Det fanns endast en öppen eldstad som kunde ge någon form av värme dessutom inga bäddar - utan bara två stora matbord i mitten av rummet. I det andra rummet fanns några köksbänkar och lite tillbehör - tillräckligt för att kunna rodda upp friluftsköket vi hade med oss. Allt var som man kan förvänta sig av en öppen gammal timmerstuga i Västernorrlands inland - ganska slitet, lortigt och spartanskt. Men ändock mysigt och äventyrligt.

Vårt största problem var uppvärmning och då detta var ett överlevnadsdygn hade vi varken sovsäckar med oss eller liggunderlag. Den öppna eldstaden visste vi skulle hjälpa föga med att generera värme i någon större utsträckning, vilket också är en anledning till varför övernattningsstugor (nästan) alltid har - och bör ha - en kamin installerad. Det underlättade inte att temperaturen var minst 20 minusgrader utomhus.

Nåväl, vi fick arbeta utifrån de  förutsättningarna vi hade. Vi satte ihop borden och placerade dem så nära  eldstaden som möjligt (utan att det blev farligt). Då värme stiger är det grundläggande att komma ifrån marken - och därmed undvika markkyla. Detta gäller i tält såväl som i stuga - föga förvånande då det faktiskt är en fysikalisk naturlag.

Yogamattan rullades ut ovanpå borden och de rangliga träborden hade helt plötsligt förvandlats till en Queen size hotell säng. Eller nja, kanske inte hotell men ett halvschaskigt vandrarhem där komfort inte är den högsta prioriteten.

Men det funkade och hade absolut varit tillräckligt för oss i en nödsituation. Jag gav mig på att tända eldstaden. Med vår medtagna ved samt den ved som redan fanns i stugan var det inget problem att få tillräckligt med bränsle att hålla elden igång hela natten.
Problemet var ju bara att så fort jag satte igång elden - så rykte det in. Och nu pratar vi inte någon mindre rökbildning - nej i princip all rök från elden valde att gå någon annan stans än genom själva skorstenen. För skorstenen var som allt annat i den norrlänska midvintern; övertäckt av snö.

Det slutade med att vi fick lufta stugan i någon timme, samtidigt som vi eldade på friskt i eldstaden. Och ja, vi frös. Ganska ordentligt. När vi väl fick igång en eld utan att behöva fylla stugan med farlig brandrök var vi praktiskt taget som två ispinnar.
 
Elden i stugan! 

Men vem sade att det skulle vara enkelt?
Det hela handlade ju om att få uppleva ett äventyr, att gå utanför sin komfortzon och få härdas lite. Jag kan tycka att vi är lite för ohärdade i Sverige. Vi lever i ett land och ett samhälle med sådana bekvämligheter att man knappt behöver gå utanför dörren för att handla mat. Samtidigt lever våra Europeiska grannar  i ett land som blir sönderbombat av en stormakt och har knappt tillgång till värme eller el.
Om detta hade hänt i Sverige, hur hade vi klarat oss? Vi har en energikris just nu och det är otroligt jobbigt på många sätt - för väldigt många. Men jag anser att det också är viktigt att förbereda sig för det värsta. Att kunna känna sig kapabel och att vara beredda för det värsta tänkbara.
 
Månen lyste upp den norrlänska natten som en ficklampa.

Natten vittnade om detta - speciellt för min del. Vi hade väl 2-3 lager med filtar och full mundering. Jag försökte sova och lyckades i kanske någon timme eller två. Men det blev för kallt. Jag spenderade restrerande delen av natten med att hålla liv i elden och bevittna min bättre hälfts otroliga förmåga att lyckas sova överallt. Hon är väl av skapt av ett annat - mycket hårdare - virke än jag helt enkelt.

På morgonkvisten gick vi hem, då ingen av oss hade någon vidare lust att vara kvar i den kyliga stugan. Vi lyckades även hamna i bråk om något så dumt som ett par täckbyxor. Note to self: har du spenderat ett överlevnadsdygn i en stuga i 20 minusgrader utan att fått sova. Var snälla mot varandra och undvik irritationsmoment. Kanske är ett exemplariskt tillfälle för att köra tysta leken?

Jag vill avsluta denna historia med en uppmaning och lite tips.

Gå utanför din komfortzon! Komigen, det blir kul. Jag lovar. Det kommer kanske inte att kännas kul när du gör det, men jag garanterar att du lär dig något utav det. Och kommer titta tillbaka på det som en positiv upplevelse. Människan mår bra av att utvecklas - och man utvecklas bäst genom att göra saker man inte gjort tidigare.

Sedan vad detta innebär för dig är väldigt olika. Alla har olika erfarenheter och kunskap. För vissa skulle detta kanske vara att bestiga Mount Everest, för andra skulle det vara något lite mindre äventyrligt, såsom att gå på sin första vandring i Berslagens skogar, eller bara tälta utomhus - på gräsmattan utanför sitt hem.

Här kommer lite tips och lärdomar från min upplevelse:

• Öppna eldstäder värmer väldigt lite, speciellt i en dåligt isolerad stuga. Alla övernattningsstugor bör ha kamin för uppvärmning.  Detta är ett krav för att få kallas övernattningsstugor.

• Var ditt eget element. När du inte har ett annat element att tillgå. Bevara den värme som din kropp byggt upp innan du kryper ner. Om du inte har någon värme - skapa den genom fysisk rörelse!
• Rekommenderar att alltid ta med ved till din övernattningsplats om du behöver det. Det är inte säkert att det finns torr ved på alla ställen.

• Ha alltid en plan B, om saker och ting inte går som det ska. Ha någon som kan hämta dig med bil och ha med mobilen för att kunna ringa (håll denna varm nära kroppen så att den inte dör).

Vår plan B var att gå tillbaka till hem till huset. Det hade inte varit kul - men fullt möjligt då vi båda hade pannlampor och huset var på gångavstånd.

Sådärja det var nog allt. Lycka till på dina äventyr! Vandra lugnt och håll dig varm.
 
Avslutar med en till bild på en stelfrusen Icktjärn!