Vandring för dumskallar

Hej! Det var länge sedan. Det känns som hundra år sedan jag la upp något på bloggen. Men trösta inte - nu skall det bli ändring på det!

Jag har nämligen bestämt mig - i tydlig konsultation med min bättre hälft  - att sova ute minst en gång i månaden framöver. Därför har jag även lovat mig själv att jag ska dokumentera detta och lägga upp det på bloggen. Upplägget ser alltså ut: att jag spenderar minst en utenatt i tält varje månad i (förhoppningsvis) 12 månader framöver, d.v.s. till och med oktober nästa år. Okej, nu har jag det nedskrivet - så nu måste jag förmå mig själv att leverera.

Jag hoppas att jag håller mitt löfte, då jag har tänkt att detta forum ska fungera som en dagbok för egen del - men också som lite underhållande läsning för den stackars sate som råkat hitta hit. Okej nog om detta dravel men innan jag går in på november månads utevistelse vill jag även tillägga att jag har planer på andra inlägg i framtiden som ännu inte blivit av.

Detta inkluderar först och främst en längre story om förra sommarens bravader - exempelvis när jag drog knät ur led på kungsleden (no pun intended) och fick kämpa mig ner en mil nedför berget (typ klar behöver bara knyta ihop säcken), utöver detta har jag redan skrivit en lång berättelse om mig och mina vänners bestigning av kebnekaise som inte riktigt gick som planerat (också helt klar, behöver egentligen bara hitta bilder och redigeras), till sist ska jag väl också göra ett inlägg om min och Cissis (bättre hälft) vandring i Österlen på Skåneleden i somras.

Ja ni hör, det finns material - det gäller bara att jag får tummen ur den berömda r*ven och skrider till verket. Prokrastinering är verkligen mitt mellannamn - detsamma gäller förmågan att fatta sig kort. Ja, jag tror att ni förstår.

 

Efter att ha packat kvällen innan och förberett allting i minsta detalj blev morgonen ett fiasko och min tidsoptimism blev vårt nederlag. När vi satte oss på cykeln med vandringsväskorna ca 8 minuter innan bussen skulle gå (ja vi bor i en stuga på landet utan bil ca 1,5 km från närmsta buss) visade det sig att den milda höstluften hade bytts ut mot vinterkyla och motvind från helvetet. Nä det fanns inte en chans att vi skulle hinna med bussen och när jag såg bussens siluett försvinna bakom krönet när vi maxpuls- kämpade oss upp för sista backen. 1-0 till bussjäveln helt enkelt.

 

Morgonen blev till förmiddag och vi fick stuva om planerna. Ja, det ska tilläggas att bussarna inte går så ofta här ute på vischan. Vi insåg att hela sträckan skulle bli för lång att avverka på en eftermiddag då solen redan går ner kl tre och bestämde oss därför för att åka till Länna och vandra etapp 3 därifrån.Sagt och gjort och vi klev av vid Länna bruksgatan (för övrigt den närmsta busshållplatsen till Upplandsleden). Vädret var grått och kallt när vi klev av och började traska, det var en typisk kall novemberdag.

 

Sträckan var fin och börjar med att man tar sig förbi den gamla stationen där lännakatten går på sommaren, sedan går man runt en sjö och på en skogsväg som varvas med öppna fält och kalhyggen. Topografin är ganska föränderlig och landskapet karaktäriseras av de uppländska åsarna och moränryggarna som skapar en böljande naturmiljö  (ja jag har en kandidatexamen I geografi) (och nej du frågade inte).

 

 

Cissi i sitt rätta element!

 

Som i en vinterdröm byttes det gråa och lite halv-tråkiga höstrusket ut mot en svärm av det vita guldet. Nej jag pratar inte om kokain eller något annan märklig liknelser - jag pratar om snöfall. Den första snön var på ingång och marken täktes följsamt av ett pudervitt lager.

 

Otroligt! Vad är oddsen att vår första utevistelse i november skulle infalla precis vid Kung Bores inträde.

 

Vandringen mellan Länna och Fjällnora måste betecknas som lätt, det var knappa sju kilometer som avverkades på cirka två timmar (ja vi tog god tid på oss). Men vi anlände till fjällnora strax efter klockan tre och det hade precis börjat mörkna. Då jag är en van Fjännnorabesökare visste jag att naturiststranden en bit längre bort var vackert belagd på en udde med vatten på båda sidorna. Här får man egentligen inte campa då man inte ska störa badgästerna, men i och med kall novemberdag så lyste badgästerna med sin frånvaro. Dessutom hittade vi en tältplats strax innan naturristbad-skylten (lifehack) under en gran på mjukt blåbärsris.

 

Här är några bilder:

Tältplats: Jag ger denna tältplats 4 av 5 tältpinnar.

 

Positivt: Underlaget var mjukt som bomull dessutom skydd mot nederbörd och man kände sig omfamnad av skogen.

Negativt: Inte den vackraste utsikten från tältet och grenarna från granen rörde tältduken under natten så att det lät ganska högt.

Utsikten från Fjällnora camping.

 

Naturistbadet vid udden. Här tog Cissi ett dopp efter en utenatt i tält (ja jag vet hon är lite galen).

 

Då solen gick ned så pass tidigt kom värmestugan, som strategiskt är placerad vid vattnet, väl till hands resten av kvällen. Lite fusk, jag vet - men har man möjlighet att komma in och värma sig så gör man väl det? Det var ju ändå själva natten som skulle spenderas ute.Vi reflekterade ganska mycket om detta när vi satt där. Hur fördriver man tiden på bästa sätt under säsongens mörka månader? Jag menar kommer man fram till sin destination klockan 15 så är det ganska många timmar till läggdags. Mina bästa idéer var kortspel, stirra in i eld och bokläsning. Helst kombinerat.

Om du har några bra tips skriv gärna en kommentar här nere.

Natten vid udden. Lyckades få en otrolig bild med mobilkameran efter mörkrets inbrott.

 

Själva natten gick väldigt bra och jag frös ingenting. Trots snön som avgav markkyla och att termometern höll sig under nollan sov vi gott. Detta beror nog på att jag hade förberett med två liggunderlag - ett i cellplast och ett uppblåsbart (r-värde 3 isch tror jag)(dock med lite pyspunka dessvärre). Min sovsäck har en comfortempratur på( -1) och Cissis (-3), vi hade även med oss ytterligare en sovsäck som försträkning men det var bara cissi som använde den. Detta adderat med det underlaget gav en mycket mjuk och mild upplevelse. Ett hett tips är verkligen att ha ett extra cellplastunderlag för att skydda mot markkylan, det gör verkligen stor skillnad. Cissi frös lite mer men sov också ganska gott och vi var båda utvilade på morgonkvisten.

 

Jag startade morgonen på bästa sätt - med att tända en eld och reflektera över livet. Det där fungerar verkligen varje gång, jag förlorar mig i själv i elden och kan sitta där i timmar. Det finns något primalt med eld - något som vidrör alla våra sinnen och skapar en meditativ stämning. Jag tycker att denna effekt förstärks när det är riktigt kallt ute - vilket också stämde denna gång. Strax därefter blev det standardfrukosten på vandring: havregrynsgröt och snabbkaffe. Dä' ä livet på en pinne dä!

 

Det var allt för mig denna gång, vi ses (senast) i december någon gång efter nästa uteviselse. På återseende!

 

Ludvig