Vandring för dumskallar - Utenatt: Vindskydd i Februari! 🩵

14 Februari 2023

Allmänt

Utenatt: Vindskydd i Februari! 🩵

En bra söndagsmorgon. Utsikten från vindskyddet!

Såhär får gärna en söndagsmorgon se ut! Ja i alla fall om man frågar mig. Nu har jag avverkat fjärde månadens utenatt för utmaningen #enutenattimånaden, denna gång en vacker vandring längs Dalälven i Norra Uppland.

Det kan man inte tro - att Upplandsleden löper längs Dalälven. Vilken lyx! Denna pärla mellan Älvkarleby och Marma (etapp16) är känd, bland många, som den finaste på hela leden.

Dalälven i sikte!

Cissi hade lämnat mig hemma för att gå vinterutbildning på Malungs folkhögskola. Inte alls avis! 🥲 Men istället för att gå in i mansbebisbubblan och tycka synd om mig själv så begav jag mig ut på äventyr, i sällskap av min kollega Linus. Han är nog den härligaste Jönköpingsbo som jag känner, men ska jag vara ärlig är han nog också den enda Jönköpingsbo som jag känner. Trots allt hade vi en mycket härlig vandring, det är ju alltid kul att ta med nya personer på vandring!
Han var dessutom snabb på bollen och omfamnade dumskallefilosofin direkt. Då lördagens planerade dagsetapp på fyra kilometer klockade in på strax under två mil istället.

Linus i egen hög person!

Tanken var att vi skulle gå från Älvkarleby station till Gropholmarnas naturreservat, sova i vindskyddet där och sedan traska de restrerande 9 kilometrarna till Marma på söndagen. Vi anlände till Älvkarleby strax efter 11-tiden, därefter gick vi någon kilometer till byn och åt en himmelskt god (och prisvärd) lunchbuffé på den lokala restaurangen. Det finns nog bara en resturang i Älvkarleby så det är svårt att missa.
Mätta och belåtna begav vi oss ut i leden som löpte parallellt med Dalälven, i riktning mot Marma. Vandringen här var ganska enkel, med flack terräng och små skogspartier alternerat med mer eller mindre öppna gläntor. Dessutom har du alltid en mycket vacker utsikt över älven till höger, som passar perfekt vid vilopauserna. Dagen till ära sken solen (ja jäklar vad man mår bra av solen under vinterhalvåret) och det syntes knappt ett moln på himlen.

Några bilder från starten av leden. Korset vid dammen indikerar att en munk hade blivit kastad nedför dammen för många hundra år sedan! Minns inte riktigt varför.

Efter någon timmes vandring anlände vi till Gropholmarna där terrängen var lite mer kuperad och skogen något tätare. Här hade två skogsbklädda öar uppenbarat sig till höger om oss. Vid Gropholmarnas naturreservat finns det både vindskydd (med ved förhoppningsvis), grillplats, bänkar och badmöjligheter. Lite av en drömplats under sommarhalvåret kan jag tänka mig. Men när vi anlände till platsen på tidig eftermiddag var vi inte särskilt trötta, dessutom blockerade träden vinterns svaga solljus. Vi ville avnjuta solen och nyttja hela den vackra dagen så vi bestämde oss att fortsätta till nästa vindskydd, cirka 13 kilometer bort! 😄

Gropholmarnas naturreservat.

Vandringen till Marma hade liknande karaktär och gick mestadels genom skog och lätt kuperat terräng. Vi passerade många dammar, någon mätstation samt några övergivna fiskebodar. Mätstationen var lite oklart placerad ute på en brygga, men gissningsvis med syftet att mäta vattenföringen i älven. Vi hittade dessutom flera intressanta, övergivna, jägarstugor(?) men Linus var övertygad om att det var någon form av mördarstuga. Lite småläskigt kan jag tycka. Avgör själv!

Utsikten från bryggan vid mätstationen!

Jägarbodar? En teori är att jägarna ligger där uppe och väntar på sitt byte. Men varför allt bråte?! (Skriv gärna om ni vet)

Till slut nådde vi Marma och passerade det pittoreska lilla samhället i mörker. Ja, jag vet - man ska egentligen nå sitt mål i dagsljus men vi båda var angelägna om att ta hela etappen under lördagen. Dumskallar må vi vara, men vi hade iaf bra pannlampor !
Efter cirka två kilometers traskande anlände till vindskyddet som låg vackert beläget vid älven söder om Marma. Vindskyddet hade även ett välförsett vedförråd - till skillnad från Gropholmarnas vinskydd - där det nästan var slut. Kvällen avslutades med en god middag: vegetarisk Bolongese från knorr med djurpasta. Dessutom hade Linus tagit med ett par öl och lite godis som avnjöts framför brasan. En riktigt bra Lördagskväll med andra ord!

Himmlen brann i Marma när vi anlände!

Natten gick förvånansvärt bra och varken jag eller Linus frös nämnvärt. Han hade fått låna min "sommarsovsäck" (minus 3 i komforttemp.) som kompletterade med två filtar. Som underlag hade han en yogamatta, ett cellplastunderlag och några klädesplagg. Man tager vad man haver sade Kajsa Varg!

(Varning för utrustningssnack)

Jag själv hade mitt vanliga liggunderlag (som numera är lite punkterat) men funkar än så länge, plus ett annat cellplastunderlag. Jag har använt mig av ett Sea to summit liggunderlag som är en hybridvariant av luft och skumgummi. Har varit väldigt nöjd med det, och blandningen gör att liggunderlaget har väldigt hög komfort. Nackdelen med detta är ju att det blir ganska stort och tungt (tror det ligger på ca: 800 g) och tidskrävande att packa ihop. Nu har det börjat läcka lite och jag har försökt att laga det med både lagningskit och tejp - men det verkar lönlöst. Jag måste nog krypa till korset och köpa ett nytt.

Funderar på att antingen köpa något liknande igen av komfortskäl, men en lättviktare av bara luft är ju också lite lockande på grund av sin vikt. Om ni har några tips på liggunderlag mottages detta tacksamt. Tänker mig ändå i en rimlig priskategori, samt ett R - värde på minst 3-4.

Insåg precis att jag borde förklara vad R-värde är, då denna blogg riktar sig till dumskallar (skrivet med all form av kärlek). R- värdet på liggunderlag är ett mått på liggunderlagets isolerande förmåga. Ju högre R-värde desto mer isolerat kommer det att bli. Kort och gott: det blir varmare att sova om du har ett högt R-värde. Vinterkompatibla liggunderlag bör ha ett R- värde på 4-5 men detta värde kan höjas genom att ha ett cellplastunderlag. Allt detta är ju självklart individuellt och beror på förutsättningar som nivå av markkyla, hur mycket du fryser osv.

När jag ändå är inne på utrustningssnack, vill fortsätta dokumentera min upplevelse av min nya vintersovsäck Carinthia defence 6. Natten bjöd på kanske fem minusgrader, och säcken höll mig varm hela natten. Den känns rejäl och borde nog absolut hålla för minst tio eller femton minusgrader. Komforttemperaturen ligger på -18, men om den klarar så pass låga temperaturer återstår att se. Än så länge är jag nöjd i alla fall!

(Slut på utrustningssnack)

Vi sov som sagt bra i vindskyddet med ett enda störningsmoment: Bävrarna. Oj vad de lät. De arbetade hårt hela natten och skövlade nog minst en hektar skog under natten. Det var lite svårt att sova, men i ärlighetens namn, det var ju faktiskt vi som inkräktade på deras område. Och till slut somnar man - bara man är tillräckligt trött!

Ölen smakar alltid bättre vid elden!

Morgonen därpå vaknade vi upp och tände en eld - som sig bör när man sovit i februarikyla. Det blev dessutom granola-gröt, inspirerat av mina följare faktiskt! En person tipsade om att ha granola och mjölkpulver till frulle. Detta blev min dumskalletolkning av det tipset he-he. Men det var faktiskt gott! Dessutom testa jag kaffepannan jag fick av min bror från Hällmark. Kokkaffe på morgonkvisten är ju inte helt fy skam... I teorin... vi tog med fel kaffe och inget filter så det blev nästan odrickbart. Men själva kannan passade superbra att värma vatten i och komplettera med pulverkaffe 😂 Jag lovar, nästa gång ska jag både ta med kok-kaffe och filter!

Det blev en häftig bild i alla fall! Kaffepanna från hällmark.

Det var nog allt! Vandra lugnt och bär inte för tungt. Med vänlig hälsning, er trogna dumskalle, Ludvig.

INFO OM STRÄCKAN

Sträcka: Etapp 16, Marma- Älvkarleby

Längd: 13 km.
Plus 1,5 km från stationen till Älvkarleby samt ca: 2 km till vindskyddet söder om Marma. Totalt 17,5 km för oss.

Hur man tar sig dit/hem: Kollektivtrafik går via buss eller upptåget från Uppsala/Gävle stannar i Älvkarleby och Marma.
Med bil: Marmafjärden parkering samt Älvkarleby turisthotell.

Bra att veta: Det finns ved i båda vindskydden längs vägen men då man kan ta bil till Gropholmarna är det troligtvis minst ved där. Bra med ved i vindskyddet där vi övernattade. Denna sträcka finns med i Upplandsledenboken från Calazo, går att hitta på Uppland naturkarta eller appen för Upplandsleden. Till sist: Vindskyddet vid Marma är riktat utåt, så om det blåser mycket "pålandsvind" skyddar det nog inte så mycket mot vinden.

Gillar ni att jag har en ledbeskrivning såsom denna ovan eller är det too- much? Let me know i kommentarerna. Gilla gärna inlägget och kom med feedback. Tack för att ni läser . Gla' alla hjärtans dag ❤️